Matte här igen. Ibland blir det läge att klargöra vissa saker och det får det bli nu. Sedan min viktnedgång efter Ellens födsel har jag fått höra det ett otal gånger och jag vill inte trampa på några tår, men det börjar bli tröttsamt. Det är en sak när det handlar om omtanke om mitt välmående, men att få kommentarer som antyder att jag blivit så himla mager (= oattraktiv) då blir jag ledsen. Det är lika lite okej som att tala om att någon blivit tjock. Att glädjas med någon som behövt och velat öka eller minska i vikt är skillnad. Jag kan försäkra er om att jag mår bra, äter och rör på mig precis som jag mår bra av. Det känns lite tråkigt att jag måste bevisa det bara.
Att gå ner i vikt har varit svårt att vänja sig vid och jag har definitivt svårt att hitta kläder som jag trivs i, framförallt bh:ar att fylla ut. Därför har det också varit en resa att känna sig fin i den mindre kroppen. Jag är glad att jag har en man som uppskattar mig precis som jag är.
Att det kan vara jobbigt för den som kämpar med en övervikt att andra tycks tappa helt oavsiktligt, det kan jag förstå. Men det är lika lite mitt fel att någon annan har svårt att tappa kilon som att det är en fyllig kvinnas fel att jag har bh-storlek 65C.
Lika mycket som jag uppskattar mina vänner som de är hoppas jag nu att fler i min omgivning förstår att jag uppskattar omtanke, men inte antydningar om att jag är mager och oattraktiv.
Hur som helst kommer nu några månader då jag kommer att vara betydligt fylligare i min kroppsform 😉 Se då här nedan ett par glädjeämnen den senaste veckan: en inte för söt alkoholfri och prisvärd cider samt en av Ellens första huvudfotingar ❤
Kram på er alla fina!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar