Att vaska

Hej hej! Simba här. Jag har ett litet tips om ni inte blir mätta på det husse och matte serverar: spana in vasken. Där kan man hitta allt möjligt. Varning dock för arg matte.

Och apropå matte så har hon precis tagit beslutet att jobba 80% från mitten av januari. Vi vet ju att hon älskar sitt jobb, men vi ser nog allihop fram emot att ha henne mer hemma. Mer tid att mysa och leka med Ellen och mer tid att kela med katter ☺ och mår matte bättre hemma jobbar hon nog bättre. Win win på det!

Idag får dock katter och barn busa, leka och mysa med husses mamma och pappa och så hoppas vi att matte kommer hem med något fint från Ullaredet 😆

Mörka november

Vi är trötta. November är tråkig och mörk och energin är låg just nu. Men lite har vi orkat.

 

Lena och Ellen handlade mat och present så fick Lena laga middag till pappan när han kom hem två dagar efter fars dag. Ellen fick träffa pappa dagen efter eftersom han inte kom förrän efter sovdags så middagen intogs på tu man hand av herr och fru vid middagsbordet utan teven påslagen. Det är vardagslyx att ge varandra den tiden. Till chipsen blev det dock ett avsnitt Breaking Bad.

 

Onsdagen ägnades åt ett antal ärenden. Lena for till Kiropraktorakuten för att hjälp med sin onda handled. Det har hängt i sedan i somras då den förmodligen blev överbelastad och nu ligger inte riktigt ben och ligament som de ska. Rygg, nacke och bäcken fick sig också en översyn och nu ska vi verkligen ta tag i det här. Det lär ta tid med tanke på att spänningarna har suttit i ungefär 20 år och de stackars kotorna och nerverna inte mår så bra. Stefan trimmade frisyren lite och numera har Ellen längre hår än sin pappa. Med en banan som färdkost for vi sedan till Flügger och Biltema för att handla grejer till helgens projekt: måla trappräcket.

 

Torsdag och fredag for Lena på kurs (igen!) i Rimforsa. Kursen hette Närvarande förhållningssätt i vården och handlade mycket om Mindfulness, vilket blev en hel del nödvändig repetition för Lena. Mindfulnessen är inte obekant, men den faller lite långt ner i prioriteringslistan ibland trots att den borde stå överst. Det blev hur som helst två dagar av lugn, med god mat, intressanta samtal, fokusövningar, massage och föreläsningar. Har ni aldrig sett Lasse Gustafsson föreläsa så gör det! Vilken fantastisk människa! Storgården i Rimforsa bjöd som sagt på god mat, men också mysiga rum, trevlig personal och omgivning samt en liten present innan vi åkte hem. En hemgjord chokladbit som njöts till ett glas vin tillsammans med Stefan på fredagskvällen.



 

Sedan var det dags att ta tag i trappräcket. Spackla, slipa, grundmåla och måla. Låter ju som att det inte tar tid, men en och en halv dag fick vi ge. Och rätt nöjda är vi med resultatet  :)

 

 

 

Katterna var inte så mycket i vägen som vi trodde. De kurade ihop sig i husses och mattes säng.

Från början hade vi tänkt måla även trappan, men vi la det projektet på is och ställde även in att vi behövde barnvakt. Tur var det för på lördagkvällen vaknade Ellen jätteledsen och mycket gasig i magen. Efter en stund kom både middag och mellis upp. Söndagen var febrig, men kräkfri och hyfsat nöjd om mamma eller pappa kunde bära eller ha Ellen i knät. Till måndagen var allt bra igen och igår var vi tillbaka på Aftonstjärnan. Vi vet inte vad det var, men fort gick det över.

Efter arbetsdag och förskoledag igår så for vi hem till kusinerna för att hämta resesängen, som blivit kvar där sedan förra barnvakteriet och inte kom till användning i helgen. Där blev vi bortskämda med sällskap och middag. Det är trevligt i novembermörkret.

Hej mitt vinterland!

 

Blev ni som vi lite överraskade av snön? Eller är det bara vi som har levt i förnekelse över att det är dags för vinterdäck för att vi helt enkelt tyckt att det inte har funnits tid (alternativt varit för lata för att ta tag i det...)? Ibland får man lära sig den hårda vägen. Eller i det här fallet på den hala.

 

Väderprognosen för torsdagen såg ut att bjuda på blötsnö och Stefan uppmanade Lena att ta det lugnt med bilen vars sommardäck sjunger på sista versen. Men hallå, snön skulle ju smälta på en gång?

 

Så här så det ut på torsdagsmorgonen:

Vad gjorde Lena då? Funderade på var snöskyffel var och om det behövde skottas.

Efter frukost och tandborstning var det dags att ta på vinteroverall och vinterjacka och gå utanför dörren. Ellen blev livrädd för snön och krävde bestämt att mamma skulle "bäba" (jo det går bra att säga bäba när det betyder bära, men att lammet säger bä är svårare). Men någon skottning var inte särskilt nödvändig och det var ju skönt. Och skönt var det tills det var dags att bromsa eller svänga. Vägen på 2 mil till förskolan där hastighetsbegränsningen ligger på 70 km och tar 20 min förvandlades till en färd på helspänn i 30-40 km i timmen (snacka om svettigt att möta en lastbil) och framme i Lambohov var vi på 40 min. Mamman alldeles gråtfärdig och skakig i hela kroppen, men tacksam för att barnet inte krävt för mycket fokus från bilkörningen.

Efter lite sms:ande med mannen som inte var hemmavid insåg vi att vi faktiskt har en däckfirma 800 meter från vårt hem. Ett par telefonsamtal senare, då Lena insett att väglaget var bättre än på morgonen och att färden hem skulle gå fortare, bestämdes däckbytet redan till samma kväll. Grannarna ställde med världens kortaste varsel (typ 2 sekunder) upp som barnvakt medan Lena lassade ut däcken i bilen och körde bort till Stock & Gummi för att lämna bilen. Ellen fann sig fort hos barnvakterna och hade hur kul som helst när Lena kom tillbaka och därför blev vi kvar en stund för lek och blev därefter bjudna på middag. Kristian på Stock & Gummi bjöd på hemkörning av bilen eftersom däckbytet var färdigt efter att Ellen nattats och Lena var ensam hemma. Dagen började alltså skräckfyllt, men slutade desto lyxigare.

Det är ju lite typiskt att allt ska hända när mannen är borta... Igår morse läckte det från frånluftvärmepumpen, men det var som tur var bara en slang till kondensorvattnet som halkat ur sitt läge.

Annars har de två senaste dagarna bjudit på givande utbildningsdagar om samverkan kring arbetsmiljö för Lenas del. Landstingets utbildningar är inte fy skam!

Halloweenhelgen fick vi besök av Stefans bror P (aka bröllopsfotografen) med sambo. Ellen letade igenom "Neas" necessär och lånade hennes hårborste. Vi intog halloweenfikat på Boställets vedugnsbageri och katterna stortrivdes med många vuxna i soffan.

Efter lite missar av Lena då hon lagt sitt schema så att Ellen skulle vara för många dagar i rad på förskolan ställde morbror med familj upp som barnvakter och Ellen testade att gå omkring med ryggsäck, insisterade på att skippa gröt till frukost till förmån för scones och handskades med familjens padda som om hon inte gjort annat.