Minnet är kort...

...men vi ska väl göra ett försök att sammanfatta vad som hänt sedan senast. För fyra månader sedan. Måste vara ett kattår. Minst.

Hur som helst. Matte la precis över ett gäng bilder och videor från sin mobil till datorn och dessa kanske kan hjälpa oss att minnas vad vi har gjort.

Husse ägnade sin lediga tid under jobbveckorna åt att leta efter hus på något som kallas för Hemnet. När han kom hem hade han ofta en liten lista åt matte som han ville att hon skulle titta på. Sedan tog de med sig den lilla människan, som även kallas för Ellen, ut på husvisningar. Det blev en hel del sådana utflykter både söndagar och måndagar. Ellen var snäll, men passade ofta på att sköta sina utgifter just vid dessa utflykter. Och i bilen sjöng eller spottade hon.

I augusti testade husse och matte att lämna Ellen hos barnvakt lite längre tid, först över en hel dag och sedan en natt, och det gick galant. Tack snälla barnvakterna för att ni ville vakta husses och mattes lilla pärla! I augusti firade husse och matte även sin bröllopsdag med att äta bröllopstårtrester och när augusti blev september tittade de på ett hus som de sedan köpte! Så om tre veckor bor vi på landet.

Under den tid som sedan följde ökade minstingens intresse för oss katter. Ofta tjuter hon högt och skrattar när hon ser oss. Vi är inte jätteroade och går för det mesta när hon har oss inom räckhåll, men ibland (under husses och mattes uppsyn) får hon lov att klappa oss lite om hon inte blir för hårdhänt.

Vår diet har ju gett resultat och vi väger numera mindre. Dieten har också resultat i ett ökat tiggeri till husses och mattes förtret.

I september var det också dags att hålla namnkalas för lilla Ellen under dagarna två. Vänner ena dagen och familj den andra. Mattes systerdotter var snäll och tog några bilder på alla i familjen (utom vi katter då :(  )

Det bjöds på smörgåstårta och vanlig tårta.

Här är en del av alla fina presenter som gästerna kom med. Stort tack för allihop!

Strax innan sin sjumånadersdag ramlade fröken ner från husses och mattes säng och slog i läppen så det blödde. Matte förebrådde sig själv, men inom en timme var lilltjejen sig själv igen och två dagar senare bröt hennes första tand ut.

Har man väl fått tänder är det bäst att borsta dem. Kul är det också!

För några helger sedan fick husse blommor, choklad och en lott. Fars dag hette visst det som var anledningen till presentinköpet.

Häromdagen fyllde den äldsta "bebisen" här hemma 5 år. En del bebistakter sitter kvar, som förkärleken att rota fram garner (matte får skylla sig själv som ställde fram sina lådor med nystan) och kura ihop mig i soffan som på bilden nedan.

Ellen kan med hjälp av den här manicken numera röra sig över större ytor. Vi katter får passa oss! Kökshanddukar, matskålar och lampsladdar kan tyvärr inte springa som vi.

  
Tycker man att det har varit dåligt med gos får man helt sonika lägga sig i knät hos närmsta person och med en bestämd blick tala om att nu är det minsann dags. 

Ja inlägget var kanske inte helt sammanhängande. Det är inte lätt att sammanfatta så lång tid som har gått sedan senaste gången vi bloggade. Och vi vågar inte lova att det blir tätare mellan tillfällen, men... vi har inte gett upp bloggandet. Så vi återkommer. Vi vågar bara inte säga när. 

Ha det så bra till dess! Och God Jul! :)