Vaaaarmt!

Ja alltså det här med att frysa, det var länge sedan nu... Några längre stunder ute, förutom för bad, det orkar vi inte. Det är t o m svalare att baka eller laga mat. Som nu, med en omgång knäckebröd i ugnen.

 

Värmen är alltså på den nivån att familjen badkruka har badat - ett flertal gånger. Vi har de senaste de två veckorna lärt oss att hitta till flera badplatser. Ellen och Lena har varit med bror och familj i Ljung och badat och grillat. Mycket trevligt! Några dagar efter det blev det Valkebobadet med M och L. Och nu i helgen hade vi besök och badade två dagar i rad, i lördags i Svartåfors och i söndags vid byns egen badplats. Ni som känner oss förstår att det är mycket.

 

Det är svårt som förälder att vara en bra förebild och vi gör så gott vi kan, men Ellen är något tveksam till badandet. Det är lite läskigt. Bäst är att mamma eller pappa bär på henne och då är det ok. Roligast med att bada är att man får äta bulle.



 

Björkebergs eget bad

 

Hej då badet! Ses en annan gång.

 Helgen bjöd alltså på besök och förutom att bada hade vi lyxen att få barnvakt på lördag kväll. Vi unnade oss en taxi in till stan och det till en billigare peng än vi trodde. Tanken var att vi skulle äta en rejäl avsmakningsmeny libanesiskt på Meza, men typiskt nog hade Meza stängt för renovering. Däremot hade Tapas bar och restaurang öppet och där slog vi på stort med Sangría och Flamencomenyn. Och hur gott var inte det? Vi åt som om vi inte sett mat på flera veckor. Egentligen var vi nog rätt mätta efteråt, men vi kunde ändå inte låta bli att ta en efterrätt som avslutning på denna festmåltid. Crème brulee och Spanish Coffee/Irish coffee/espresso/brandy. Creme bruleen var ljuuuuvlig. Efter en långsam promenad runt stan sjönk maten undan, vi orkade någon drink till och promenerade sedan längs med Stångån för att sedan ta oss in till centrum och ta en taxi hem.

Ska vi våga säga att lillfröken vaknade halv åtta på söndagen, pratade en stund och somnade om för att vakna vid halv tio istället? Vi fick alltså sova ut lite längre än vanligt och tog en tur till Boställets vedugnsbageri i Maspelösa för att köpa hem frukostbröd. Mat är livet tycker nog åtminstone mamma och Ellen!

Eftersom Stefan sedan var ledig även måndag drog hela familjen på jakt efter utemöbler nu när utförsäljningarna är i full gång. Ellen läste noga på etiketterna.

 

Och när vi läser 101 dalmatiner hävdar Ellen bestämt att det här är mamma :-O 

Utekatt yeah!

Hej hallå!
Arwen och Simba här. Vi måste bara berätta. Under en längre tid har vi försökt komma ut i det helt fria. Kattgården duger inte riktigt tycker vi. Så vi har grävt oss ut därifrån, smitit ut när matte stått i ytterdörren och pratat med grannen och den senaste färdigheten Arwen utvecklat är att putta upp den tilldragna altandörren.

Vi misstänker att husse och matte tröttnat lite på våra flyktförsök för igår lämnade de helt enkelt altandörren öppen när vi hade grillbesök. Hurra tyckte vi! Gästerna undrade om innekatter kan lära sig jaga möss och annat om de blir utekatter. Och det trodde husse och matte, men trodde att det skulle ta en stund.

Moahaha! Redan samma kväll tog Simba in en livs levande fågel och Arwen kom med en fjäder. Husse och matte verkade inte förstå grejen och skällde på oss. Fågeln vågade de inte ens ta i utan bad en av gästerna att ta ut den. Oförskämt!

Biiiil och tåg

Vi kanske nämnde i förra inlägget att Lena snart skulle ha semester och föräldraledigt igen? Om inte så gör vi det nu. Fem veckors ledighet är påbörjad. Tyvärr inte så mycket semester för Stefans del, men eftersom han jobbar åtta dagar och är ledig sex dagar så blir det minisemester varannan vecka.

Hur som helst. Eftersom varannan vecka innebär jobb för Stefans del så kände Lena att det skulle bli lite tråkigt att bara trampa omkring ensam hemma på slätten när Stefan kör tåg. Inte för att det i sig är något fel på omgivningarna, snarare att behovet av socialt utbyte är lite större än byn erbjuder. Och eftersom Lena gärna vill göra saker på en gång blir många planer lite impulsiva. Så sista jobblördagen tog hon tag i tanken på att ta med sig Ellen på en tripp ner till vänner i Skåne. Tyvärr skulle inte alla vara hemma de dagar som passad bäst, men en familj tog gärna emot besök.

Därefter följde en omgång ångest och nervositet för hur det skulle gå att åka tåg med barn och barnvagn. Som tur var erbjöd vårt boende sängplats åt Ellen så någon resesäng behövde inte följa med. Och varför valde vi tåg? För att 1,5-2 timmar i bil är vad Ellen klarar och sedan blir det jobbigt. På ett tåg kan man röra sig mer.

Lena är nog rätt van vid det är laget att kånka omkring med ett barn på egen hand och brukar planera utifrån att hjälp inte går att räkna med. Så även i detta fall. Så snacka om att bli positivt överraskad och djupt tacksam för vänner, bekanta och obekanta som ställde upp på alla möjliga sätt och vis! Det var lån av vandringsryggäck, hjälp i och ur tåg, erbjudande om att passa Ellen på tåget vid behov av toabesök och lån av spjälsäng.

Onsdagen började med att någon röjt ner vällingpaketet på golvet och tuggat hål på det. Tydligen smaskens även för katter... Efter frukost var det dags att packa det sista och stuva in det i bilen för att därefter ta med sig barn och Simba till veterinären. Ja givetvis var det årliga ultraljudet av hans hjärta samma dag som avresan... Personalen på Valla djurklinik fick redan dagen innan ett samtal från en stressad småbarnsmamma som undrade hur lång tid besöket skulle ta för hon skulle passa ett tåg. När vi kom dit hade de noterat att vi var under lite tidspress och gjorde en stor insats för att vi skulle hinna köra hem Simba i tid för att hinna till tåget. Vi hade verkligen inte krävt att de skulle göra det, men vi är sååå tacksamma. En stor guldstjärna till den fantastiska personalen på Valla djurklinik! Extra plus att Simbas hjärta var oförändrat, det vill säga ingen försämring.

Resan ner till Malmö var givetvis mest nervös och som vanligt var Lena lite rädd för att som småbarnsmamma vara till besvär för de andra resenärerna, men Ellen är en tuff tjej som anpassar sig till det mesta och höll sig på gott humör och det trots att hennes fyra första kindtänder är på väg ut samtidigt. Och medresenärerna var mest glada åt att se henne.

Summa sumarum var det här en mycket lärorik resa på många sätt. Varje grej som går att göra med ett barn stärker en. Det är så lätt att känna sig begränsad, men det mesta går att lösa med ordentlig planering - och det går att göra med kort varsel. Ytterligare lärdomar är att vår sulky tyvärr inte känns bra. Bromsen går i av sig sjäv när man försöker svänga genom att lyfta på framhjulen och det gör vagnen väldigt svårmanövrerad eftersom man istället måste lyfta på bakhjulen när man ska svänga. Och med tiden har vi nog också känt att en framåtvänd vagn ännu inte känns helt bra. Det känns betydligt bättre att ha Ellen vänt emot sig, dels för att ha koll men också för att minska risken för lite för många intryck.

En bärsele är fortfarande mycket användbar. Nu när Ellen är över ett år funkar det bra att bära på ryggen och det var en stor fördel när vi skulle ta oss på och av tåget. Den bärselen vi köpte för över ett år sedan funkar, men gissningsvis är Ergo baby (som vi lånade när Ellen var bebis) betydligt mer användarvänlig. Lena fick tyvärr tryck över nyckelbenen och en hel del spänningar i nacke och skuldror. Men den selen var bättre än ingen alls.

Och förutom allt det praktiska kring resan så var det väldigt skönt att komma iväg. Lite avkoppling från alla måsten i vardagen och härligt att träffa vänner och ta igen vad som hänt sedan sist vi sågs. Det är mycket uppskattat att ha vänner som tar en som man är och som man kan prata förtroligt med. Ellen och Lena tackar för mysiga dagar!

Stora barn är förebilder och bebisar myyyycket fascinerande.

Och även om vi åkte tåg så är det mest populära fordonet just nu: biiiiiil!