Våren snälla stanna!

Efter en helg med bara matte kom så husse och lillmatte hem och det var inte så dumt det heller. När matte fått gå på stickfest och loppis var hon glad över att ha hela familjen samlad här hemma igen. Vi katter blir glada bara vi får mat och har en ren toalett. Och kanske lite kel ibland och få lägga sig och sova över mattes ben. Mer än så behövs inte.

I måndags fick vi besök av mattes syster och systerson. Det blev semlor med improviserad vanilj-crème fraîche och lite middag på det (för människorna, pff!). Lillmatte tyckte som vanligt att det var väldigt kul med besök. Sedan har vi haft husse hemma lite extra denna veckan och Ellen har fått leka med kompisen E istället för att vara på förskolan. Matte har jobbat, men är hemma idag. Simba blev omstoppad med yllefilten i soffan igår och själv har jag njutit på rygg i solen idag. För ni vet väl att det är vår nu???

 

 

 Det är extra kul att gunga när det är sol!

Reclaiming the blog

Hej hej!

Arwen och Simba här. Lite för lite katt här tycker vi. Men nu när vi är i majoritet på hemmaplan är det väl läge att ta över bloggen igen. Husse och lillmatte är bortresta över helgen så vi har matte helt för oss själva. Vi har precis snarkat ikapp lite i soffan. Matte säger att hon tänker borsta tänderna på oss, men jag vet inte om det är okej faktiskt. Det skulle vara om vi fick kela lite sedan.

Skön lördag på er!

Det blåser!

De öppna vidderna på slätten har ju till och med lyckats charma smålänningen i hushållet för dagens soluppgång var alldeles fantastisk. Vi har ingen dum utsikt från köksfönstret! Efter frukost tog vi oss ut en stund och möttes av blåsten som givetvis blir lite hårdare på slätten än i skogen. Ellens gräsklippare var till och från alldeles självgående.

 

Att det har varit alla hjärtans dag har väl inte undgått någon och vår dag började med att hussen kom hem med blomma och choklad. Därefter blev det en gemensam hämtning på förskolan av en överlycklig Ellen. Det var lyx att bli hämtad av både mamma och pappa. Sedan blev det tacomiddag och Pippi och när Ellen lagt sig festade vi på lite vin och gräddbollar. Och kanske lite chips ;)

 

I måndags fyllde Simba och hans syskon Leon och Aslan 5 år! Vi kan inte förstå att det är fem år sedan vi bodde på Joensuugatan och hade kattförlossning och att de där pyttebebisarna är vuxna nu. Simba och Arwen fick festa på lite lyxig blötmat och Stefan och Lena på en wienerstjärna, Ellen med en clementin.

 



 När vintern känns kall och lång får man påminna sig om de små sakerna i vardagen som förgyller. Om det enda som räknas är de stora gesterna, ledigheten, resorna, festerna blir ju stora delar av livet väldigt tråkigt. Det finns faktiskt många små saker som är fina varje dag. Ikväll tänkte vi titta på sista avsnittet av säsong 2 av Under the dome. Efter det kanske vi ska ta Netflix tips och börja titta på den här serien?

 

Vardagslycka kan också vara att gå in på Twilfit och få hjälp att äntligen hitta en bh som passar :)

 

Fin onsdag önskar vi er alla!



Jobba igen

Fem veckor gick fort, särskilt som vi varit lite sjuka också. Vardagspusslandet stormade in på en gång och redan första dagen var styrig när både Stefan och Lena skulle jobba. Först för att Stefan började jobba en dag tidigare och Lena fick byta arbetspass för att Ellen skulle kunna vara på förskolan. Sedan skadade ju Ellen, som bekant, sin fot och behövde dessutom en feberfri dag, medan mamman ändå behövde komma in för lite intervjuer på jobbet på eftermiddagen. Räddningen blev morbror som tog hand om Ellen på eftermiddagen. Mamma kunde jobba, pappa kunde jobba och morbror kunde jobba när Ellen sov middag. Och Ellen lekte glatt med morbror och kusiner och vågade stödja på sin fot.

På tisdagen kändes läget som att vi kunde hälsa på förskolan och förbereda oss för att vara där igen. Så det blev eftermiddagslek och mellis. Det kändes skönt att bekanta sig lite innan torsdagsnatten! Och förhoppningsvis har Ellen sovit en hel natt nu. För hemma har det varit sådär med sömnen. Vissa nätter har Ellen vaknat en gång i timmen och varit ledsen och velat att vi ska bära och när halva natten har gått och orken tagit slut så har hon fått sova hos mamma och pappa.

Det är alltså lite struligt med sömn och trotsålder just nu och så kan det väl vara när barn utvecklas. Det finns ju en del kul också. Varje ålder har sin charm. Som nu när språket tagit ett steg i utvecklingen och Ellen säger och gör saker för att härmas, inte för att vi har lärt henne det. Häromdagen hällde hon ut allt sitt duplo på bordet för att sedan plocka ner det igen i kartongen medan hon konstaterade "Nenne dutti" - Ellen duktig. Hoppsan! Så gick det med duktiga flickor och tuffa pojkar... När hon äter är hon noga med att ha ett papper att torka handen på för man blir ju så lätt kladdig.

För övrigt då? Jo vi klurar lite över bergvärme och köksrenovering. Och firar 11 år tillsammans så när Stefan kommer hem på lördag blir det något extra mysigt 💕

Det blir aldrig som man tänkt sig

Livet är lite svängande just nu. I fredags var febern borta för Ellen. Hostan kvar, men det kan ju sitta i ett tag. Vi tog oss ut i snön med pulka och en liten stund fick Ellen och pappa dra mamma i pulkan. Snögubben som höll på att välta puttade Stefan upp och så skottade vi det vi inte hunnit med tidigare i veckan när pappa varit upptagen med att ta hand om sjuklingen och mamma jobbat, jobbat och varit på föräldramöte. 

Det var ju upplagt för en helg på bättringsvägen. Pappa åkte och tränade och mamma tränade hemma med Ellen. Mamma var färdigduschad, pappa precis hemkommen och inne i duschen på nedervåningen. Ellen, som nu är så duktig med att gå i trappan, var på väg ner när mamma hörde det som inte får hända. Ellen hade snubblat nerför halva trappan. Benen före, en smäll på kinden och vid fullt medvetande. Men ändå. Den fasansfulla känslan att inte hinna fram i tid utan få se henne falla handlöst ner.

På lördagen ville hon fortfarande inte stå på sin fot och vi konstaterade att febern faktiskt inte lagt sig. 1177 ordnade en tid på jourcentralen där de tog blodprov och skickade oss till röntgen. Blodprovet såg bra ut, så Ellen har "bara" en virusinfektion, och röntgen visade inte på någon skelettskada. Ellen var så cool (eller kanske slö av febern) och både blodprov och röntgen togs utan tårar.

Resten av lördagen spenderades framför barnkanalen och bärandes på sjuklingen. Natten var hostig och lite ledsam. Ellen fick sova hos mamma och pappa och en lång stund på halvsittande mamma för att hostan skulle lugna sig. Halv åtta var Ellen klarvaken, men lät mamma slumra till klockan åtta och då fick mamma en godmorgonpuss. Då kan man säga att den jobbiga natten var bortglömd ☺

Det blir bara barnfokus när barnet är sjukt, men vi hinner inte göra så mycket mer än att ta hand om Ellen just nu. Dock kunde Lena stolt konstatera att Sockerrus lagt ut en tävling där man kunde vinna ett presentkort på tårtkurs och då syns vår bröllopstårta 🎂 http://sockerrus.se/wp-content/uploads/2015/02/Vinn-ett-presentkort+-e1423036355684.jpg
Här är originalinlägget om bröllopstårtan http://sockerrus.se/tartor/a-haute-couture-wedding-cake/

Snö och feber

Lenas födelsedag kom och gick. Dagen började ganska tröttsamt då Ellens nya nattvanor väckt mamma och pappa några gånger under natten. Vi har varit oförskämt bortskämda med ett barn som sover sig igenom nätterna, men vi ska väl ta oss ur det här också. Hur som helst så blev dagen bättre allt eftersom den fortskred. Efter att ha fått i sig frukost kom Ellen och pappa sjungandes med paket till mamma. Triss, valfri spabehandling samt en halvdag på stan utan barn var faktiskt  mer än vad Lena önskat så stort tack för det! Sedan känner Stefan vägen till sin frus hjärta så det blev lunch på Pizza Hut med efterföljande glass och semla till eftermiddagsfikat. Hela familjen njöt av det goda. Dagen avslutades med nattjobb och tårta.

Till helgen såg vi sedan fram emot fika och lek. Då blev Ellen sjuk. Feber, snuva och hosta. Och blekröda utslag över kroppen. Sällan har vi sett henne så stillsam så att hon legat still i soffan och tittat på Barnkanalen. Stackars lilla 😔 Vi håller tummarna för att febern är borta till den stundande helgen. Kanske orkar Ellen vara med och göra en ny snögubbe då?