Det blev inte som vi hade tänkt oss

Nej det blir inte alltid som man har tänkt sig, särskilt inte i vabruari... Sportlovstisdagen kom tvåbenta mammor och bebisar på besök och det var trevligt som vanligt. Men på natten var det mattes tur att bli kräksjuk. Usch så jobbigt det kändes då att ha haft besök och kanske ha smittat ner dem, även om hon inte kunnat veta. De första 24 timmarna var särskilt tuffa och vi är djupt tacksamma över att husse lyckas vara hemma när något sådant här händer för matte orkade absolut ingenting. Och så gick det att isolera "smitthärden" 😉 från resten av familjen (förutom Simba som envisades med att han ville ligga hos matte) och ingen annan blev faktiskt sjuk. Vi får väl se om ett par tre veckor om det är dags igen 😝

Snäll mat i små portioner när magen ska bli som vanligt

Det har med andra ord återigen varit en sjukvecka då i princip inget händer. För den som är sjuk orkar inte och behöver hjälp, de andra vill inte bli smittade eller riskera att smitta andra och dessutom vet vi knappt var vi vågar röra oss just nu utan att riskera smitta. Förkylningar är en sak, men kräksjuka undviker vi helst. Tyvärr har det ju gått sådär. Vi längtar till våren då det går att göra mer ute och då smittorisken är mindre och vi kanske vågar ett besök på ett lekland, eller att det kommer en sista omgång snö så vi kan åka lite pulka. Till Ellens födelsedag hoppas vi att mattarna kan få åka till simhallen ihop i alla fall!

Sjukdomen satte tyvärr stopp för husses och mattes planer på att åka iväg och sova borta över natten och farmors och farfars barnvaktande. Nästa gång ska vi väl ändå vara friska så att vi slipper ställa in en gång till??? Mattarna har i alla fall pysslat ihop lite kalasinbjudningar till det kommande 4-årskalaset och testat att applicera sock stop på Ellens hemgjorda tofflor. Vi återkommer med resultatet! 

Nu återstår bara att se om vi får hålla oss friska nog att kunna göra allt kul vi planerat att göra under veckan 😀

Matte vill slutligen passa på att tala om hur glad hon blir att få höra att det är imponerande att hon får ihop vardagen ensam med två barn. Särskilt som det kan vara tufft med trots, gnäll och höga krav. Det är inte så lätt alltid att själv förstå att det faktiskt är rätt bra jobbat att klara av det. Heja tillbaka till alla fantastiska mammor och pappor som tålmodigt ser till att ta hand om sina barn, se till att de är hela och rena, mätta och får sova och kanske hittar på något kul lite då och då! Oavsett om ni gör det ensamma eller tillsammans så gör ni ett hästjobb 👏