- Vi flyttar till annat hus och...
- Den stora dubbelsängen ser mindre ut (!!!) i det jättefina sovrummet
- Simbas öra ser dåligt ut igen
Men puh! Allt det där var bara en hemsk mardröm. Vi bor kvar utan planer på att flytta. För flytta vill vi verkligen inte. Sedan kan man ju undra hur ett lite bredare sovrum med bättre utrymme att svänga ner benen på sidan om sängen är en mardröm?
Tre veckor tillsammans hemma har gått mot sitt slut och tyvärr var vi väl sjuka nästan hela tiden. I söndags hade lillmatte besvärats av sin ögoninflammation i en vecka så det blev en tur till jourcentralen vilket resulterade i en ordination på ögondroppar två gånger om dagen fram till två dagar efter symtomfrihet samt örondroppar tre gånger om dagen i två veckor. Husse och matte såg framför sig en kamp, men efter en noggrann diskussion visade sig lillmatte från sin duktiga sida. Fast visst är det både jobbigt och obehagligt att få droppar i ögon och öron.
Matte fick i alla fall komma iväg en sväng på lite bebis- och mammahäng i måndags. Det var onekligen lite skönt att komma ut med bara lillkillen när vi varit tvungna att hålla oss hemma på grund av alla sjukdomar. Diskutera saker och ting kring bebisar, graviditeter, förlossningar, amning och faktiskt lite annat också. Dela med sig av erfarenheter och höra om hur andra gör eller har det.
När lillhusse var nyfödd fick matte höra en stilla oro om hur hon klarade det. Det är förståeligt att andra undrar när man är av en väldigt känslonära natur. Men att man har nära till tårar betyder inte att man är svag och aldrig stark. Att släppa ut sina tårar är ett sätt att erkänna det jobbiga och hämta ny styrka. Att gråta när man inte lever upp till sina högt ställda krav är inte samma sak som att man inte klarar av en krissutuation. Någon sa till matte en gång att en person som gråter är någon som har varit stark väldigt länge. Visst kom det tårar på sjukhuset, men aldrig när lillhusse fick sina episoder då han slutade andas, när lugnet behövdes för lillhusses skull. Att få gråta däremellan och prata om det jobbiga gjorde det lättare att behålla lugnet för att kunna ge det stöd som lillhusse behövde. Så... förmågan att gråta eller visa sina känslor, vilka de än är, är inte per definition något dåligt. Det är en styrka att förstå sina känslor, små eller stora, jobbiga eller sköna. Skulle svart existera utan vitt, natt utan dag, glädje utan sorg?
Om fotoöverföringen funkade som den ska så skulle vi avsluta med ett foto på de jutevävsinklädda krukorna på framsidan här hemma. Det ser nästan julpyntat ut :)
Fin onsdag på er! Mjau
Tre veckor tillsammans hemma har gått mot sitt slut och tyvärr var vi väl sjuka nästan hela tiden. I söndags hade lillmatte besvärats av sin ögoninflammation i en vecka så det blev en tur till jourcentralen vilket resulterade i en ordination på ögondroppar två gånger om dagen fram till två dagar efter symtomfrihet samt örondroppar tre gånger om dagen i två veckor. Husse och matte såg framför sig en kamp, men efter en noggrann diskussion visade sig lillmatte från sin duktiga sida. Fast visst är det både jobbigt och obehagligt att få droppar i ögon och öron.
Matte fick i alla fall komma iväg en sväng på lite bebis- och mammahäng i måndags. Det var onekligen lite skönt att komma ut med bara lillkillen när vi varit tvungna att hålla oss hemma på grund av alla sjukdomar. Diskutera saker och ting kring bebisar, graviditeter, förlossningar, amning och faktiskt lite annat också. Dela med sig av erfarenheter och höra om hur andra gör eller har det.
När lillhusse var nyfödd fick matte höra en stilla oro om hur hon klarade det. Det är förståeligt att andra undrar när man är av en väldigt känslonära natur. Men att man har nära till tårar betyder inte att man är svag och aldrig stark. Att släppa ut sina tårar är ett sätt att erkänna det jobbiga och hämta ny styrka. Att gråta när man inte lever upp till sina högt ställda krav är inte samma sak som att man inte klarar av en krissutuation. Någon sa till matte en gång att en person som gråter är någon som har varit stark väldigt länge. Visst kom det tårar på sjukhuset, men aldrig när lillhusse fick sina episoder då han slutade andas, när lugnet behövdes för lillhusses skull. Att få gråta däremellan och prata om det jobbiga gjorde det lättare att behålla lugnet för att kunna ge det stöd som lillhusse behövde. Så... förmågan att gråta eller visa sina känslor, vilka de än är, är inte per definition något dåligt. Det är en styrka att förstå sina känslor, små eller stora, jobbiga eller sköna. Skulle svart existera utan vitt, natt utan dag, glädje utan sorg?
Om fotoöverföringen funkade som den ska så skulle vi avsluta med ett foto på de jutevävsinklädda krukorna på framsidan här hemma. Det ser nästan julpyntat ut :)
Fin onsdag på er! Mjau
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar