To tell or not to tell - något vi alla har en åsikt om

Hej hej! Matte här.
Eftersom det redan är avslöjat på både Facebook och Instagram kommer det här också: människofamiljen väntar tillökning. Jag är inte ute efter glada tillrop eller gratulationer, vilket jag inte heller var när jag la ut bilden på den lilla kulan på Instagram (även om det var trevligt med responsen). Det är en avvägning vad man väljer att dela med sig av på internet och i inte. Vad är att dela för mycket eller för lite? Ibland är det en så stor grej just det här med graviditeter. Man vältrar sig eller tiger och båda är liksom ett slags ställningstagande. Det har stört mig lite. Man måste få göra som man vill. Hur som helst. Vi ska ha ett till barn. Jag kanske berättar om det ibland. Blogg, Instagram och Facebook är ett av flera sätt jag meddelar mig med familj och vänner. Bekanta kommer med på köpet om de vill  😉

Efter en period då jag känt mig djupt besviken på de olika "krämpor" som graviditeten fört med sig pratade jag med en vän på telefon häromdagen och kunde sedan bara släppa förväntningarna på hur jag vill må och bara låta det vara som det är. Då mådde jag nästan omedelbart bättre. Konstiga kropp och psyke! Och tack min vän för pratstunden - jag vill att du förstår hur mycket den betydde 😚

Så i torsdags eftermiddag åkte vi till Ryd för lite pulkaåkning, vilket hela familjen uppskattade. Vi såg hur Ellens nya förskola växer fram. När vi kom hem fann vi katterna samsas på en och samma filt i min och Stefans säng. Jag började läsa i den, åtminstone så långt jag läst, fantastiska boken "Föda utan rädsla" som påminde mig om just det där om att lyssna till sin kropp och om att jag har en väldigt positiv förlossningsupplevelse i bagaget trots komplikationer. Det känns faktiskt konstigt att säga att det var komplikationer för jag upplevde det verkligen inte så. Efter den där positiva vändningen orkade jag till och med träna med min onda rygg på kvällen.

Så. Nu har jag släppt ut lite. Detta hamnar inte på Facebook. Det finns att läsa för er som tar er hit utan länk.

Årets första ört är sådd och igår gjorde far och dotter en finfin snölykta.