Nyårshälsning från tjejerna på slätten

2015. Dags attvänja sig vid ett nytt årtal. Ett år gick fort. 2014 var året då vi började lära oss om husägarlivet - strulande värmepumpar, måla om, anlita hantverkare, sköta trädgård och betala huslån. Ellen började gå, mamma och pappa jobbade båda två och barnvakterna ställde upp mer än vi vågade önska. Stefan bytte jobb och jobbade hela sommaren, men var stationerad hemma, medan Lena var långledig. I augusti kom förskolestarten och Ellen fann sig tillrätta på en gång och stortrivs fortfarande. Vi är så nöjda med vår dygnetruntomsorg och den fina kommunikation vi har. En klar fördel med denna speciella verksamhet är att storleken på barngrupperna varierar och att det finns tid för nedvarvning om kvällarna. Personalen är verkligen jättemån om att både barn och föräldrar ska känna sig trygga med att barnen är där nattetid.

I övrigt har hösten varit lite tung och tråkig, mörk och lite nedstämd. Jobba heltid blev för mycket för Lena när Stefan är borta varannan vecka, men efter beslutet om att gå ner tid i mitten av januari så kändes ändå december lugnare och lite julefrid infann sig trots allt. Lusten att baka och pyssla dök också helt oväntat upp. Mycket trevligt. Stefan ansökte om föräldraledigt och kommer att ta ut föräldradagar under våren. Vi hoppas att det skapar förutsättningar för en lättare vår.

Början på ett år är som början på veckan. Dags att börja sitt nya liv. Det var många år sedan något nyårslöfte gavs, men i år känns som ett år då det kan vara läge för det. Lova sig att vara mer här och nu och göra vad man känner för. Inte stressa över att saker inte är i perfekt ordning eller bli besviken över att man inte är den bästa föräldern varje dag. Njuta av tid tillsammans när vi jobbar lite mindre.

Nyåret firade vi in på varsitt håll. Stefan hade kvällen ledig efter jobb och fick fira med vänner i barndomsstaden, medan Lena bjudit in sina föräldrar samt M och L på middag och spel. Lättlagad nötytterfilé med hasselbackspotatis och örtsås och pepparkakscheesecake till efterrätt smakade utmärkt och gick ner trots ett dignande frukostbord på jobbet. L visade oanade talanger i Alias och Monica utklassade i bowling. Ulf stod för kvällens citat: nu lyfter vi från marken. Alias har en förmåga att skapa roliga förklaringar. Vid tolv skålade vi in året och tittade på de fyrverkerier som slätten bjöd på, men sedan var det skönt att krypa i säng.

Mildvädret har smält bort nästan all snö till, hör och häpna, Ellens stora besvikelse. På en vecka har hon lärt sig att uppskatta pulkaåkning, både utför och med draghjälp, och idag var det stora krokodiltårar när det var dags att gå in efter eftermiddagspromenaden. Det kändes kanske lite osäkert om pulkan var en bra julklapp till en början, men den var nog inte så dum ändå.

Hoppas att ni andra har haft ett fint nyår, kramat era nära och om ni har lovat något så gör det av omtanke om er själva. Ett riktigt gott nytt år från oss och saint paulian som till slut avknoppade sig!