Det är på sin plats med en uppdatering här tycker vi. Lite svårt att veta var vi ska börja bara.
Senast såg vi fram emot att husse skulle komma hem, vilket vi räknade med att bli tisdag 7 juni. Hemkomsten blev istället lördag 4 juni och det var skönt för större delen av söndagen mådde matte illa och sov. Måndagen var nationaldag och den firades med fika och besök vid hembygdsföreningen hos herr B och hans I. Mycket trevligt. På tisdagen fick lillmatte vara på förskolan. Stormatte tog en lugn och skön simtur i Tinnerbäcksbadet som öppnat för säsongen och for med vännen M till Ikea för att köpa skåpsluckor och äta lunch. Husse tränade och körde skräp efter renoveringen till återvinningscentralen.
Efter en trevlig lunch for matte och vännen för att handla på Maxi. Något som nästan hunnit bli en veckovis tradition. Under handlingens gång får matte sammandragningar och tycker att hon snart behöver en vila. När hon hämtar skåpsluckorna på Ikeas hämtlager får hon tag i husse och ber honom hämta på förskolan. I bilen på vägen hem kollar hon klockan, konstaterar att hon har sammandragningar med 3-4 minuters mellanrum och att de inte riktigt klingar av. Men efter ett samtal till förlossningen blir hon rådd att åka hem, ta ett par panodil och vila. Det blir dock i princip omöjligt och när husse kommer hem strax efter matte förstår han allvaret och det ytterst nödvändiga i att åka i ilfart till förlossningen. Då är det två minuter mellan värkarna.
Vi ska inte gå in i detalj på resten, men från användandet till sjukhuset går det fort, men med ett underbart bemötande. Det är tufft och jobbigt för matte som kämpar emot att barn nummer två också är på väg ut för tidigt. 16.30 föds dock ett litet gossebarn som skriker och andas av egen kraft ❤ Han läggs upp på mattes bröst och de nyblivna tvåbarnsföräldrarna får själva upptäcka att det är en liten pojke som just kommit till världen. Han är då 47 cm lång och väger 2520 gram och är alldeles underbar. Husse, matte och lilleman får en bra stund tillsammans innan grabbarna får åka till neonatalavdelningen och matte tyvärr måste till operation för att få ut moderkakan som blivit instängd. Sent på kvällen är alla återigen tillsammans.
Det har hunnit gå en vecka. Matte och lillhusse är kvar på sjukhuset medan husse håller ställningarna hemma, lämnar lillmatte på förskolan och hälsar på så mycket han kan med och utan den mycket stolta storasystern. Gossen, som fått namnet Ludvig, är stor för sin ålder och stark på många sätt, men han har episoder då hjärtfrekvensen går ner och han slutar att andas. Man har gjort otaliga undersökningar för att se vad orsaken kan vara, men inte hittat någon. Man utgår ifrån att han är omogen och behöver mogna till sig. Han sondmatas huvudsakligen men visar oftare vilja till att amma och orkar allt längre stunder. Matte har mat så det räcker i alla fall. Just nu väntar vi mest ut tiden. Husse och matte känner sig stärkta av den tidigare erfarenheten och tycker nog att det gör det lättare att orka när tillvaron präglas av så mycket känslor av lycka, kärlek, oro, sorg och lite ilska. Vi älskar vår lille kille så otroligt mycket och vill inte mista honom. Den risken är inte så stor, men att livet är skört blir väldigt påtagligt i en sådan här situation. Utan modern sjukvård vet vi faktiskt inte om Ludvig hade klarat sig.
Det går en dag i taget och vi lever i en liten bubbla och längtar tills läget är så stabilt att vi får vara en hel familj hemma. Vi uppskattar och blir glada för all slags omtanke som våra vänner och familj visat. Ni är guld allihop! Personalen på neonatalavdelningen stöttar oss också på bästa sätt och månar om att vi ska se till hela familjens behov, att mamman äter, dricker och vilar och att storasyster inte glöms bort. Lillmatte månar otroligt mycket om sin bebis och fick hjälpa till att bada honom häromdagen.
Idag är en dag till och vi ska njuta av alla fina stunder den har att erbjuda. Var rädda om er därute! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar