Fem veckor gick fort, särskilt som vi varit lite sjuka också. Vardagspusslandet stormade in på en gång och redan första dagen var styrig när både Stefan och Lena skulle jobba. Först för att Stefan började jobba en dag tidigare och Lena fick byta arbetspass för att Ellen skulle kunna vara på förskolan. Sedan skadade ju Ellen, som bekant, sin fot och behövde dessutom en feberfri dag, medan mamman ändå behövde komma in för lite intervjuer på jobbet på eftermiddagen. Räddningen blev morbror som tog hand om Ellen på eftermiddagen. Mamma kunde jobba, pappa kunde jobba och morbror kunde jobba när Ellen sov middag. Och Ellen lekte glatt med morbror och kusiner och vågade stödja på sin fot.
På tisdagen kändes läget som att vi kunde hälsa på förskolan och förbereda oss för att vara där igen. Så det blev eftermiddagslek och mellis. Det kändes skönt att bekanta sig lite innan torsdagsnatten! Och förhoppningsvis har Ellen sovit en hel natt nu. För hemma har det varit sådär med sömnen. Vissa nätter har Ellen vaknat en gång i timmen och varit ledsen och velat att vi ska bära och när halva natten har gått och orken tagit slut så har hon fått sova hos mamma och pappa.
Det är alltså lite struligt med sömn och trotsålder just nu och så kan det väl vara när barn utvecklas. Det finns ju en del kul också. Varje ålder har sin charm. Som nu när språket tagit ett steg i utvecklingen och Ellen säger och gör saker för att härmas, inte för att vi har lärt henne det. Häromdagen hällde hon ut allt sitt duplo på bordet för att sedan plocka ner det igen i kartongen medan hon konstaterade "Nenne dutti" - Ellen duktig. Hoppsan! Så gick det med duktiga flickor och tuffa pojkar... När hon äter är hon noga med att ha ett papper att torka handen på för man blir ju så lätt kladdig.
För övrigt då? Jo vi klurar lite över bergvärme och köksrenovering. Och firar 11 år tillsammans så när Stefan kommer hem på lördag blir det något extra mysigt 💕
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar