Vi har ju nyfiket följt katternas reaktioner på olika förändringar. Vi har haft våra gissningar om hur var och en ska reagera på familjetillskott, flytter och avancemang till utekattsliv. Ganska ofta har vi gissat fel. Ellens intåg i familjen var lugnt och avvaktande till en början, ju mer hon rört sig desto mer skeptiskt. Samtidigt har utelivet och konkurrensen om närhet samt husses bortavaro varannan vecka gjort både Arwen och Simba mer keliga. Simba kan tåla att Ellen klappar honom ibland om hon är lugn, men blir det för högljutt går han sin väg. Arwen undviker helst närkontakt. Tills idag. Ellen och Lena är ute en stund på förmiddagen när Arwen kommer fram för att jama och stryka sig mot Lena och sedan till Lenas stora förvåning stryker sig även mot Ellen. Anar vi en blivande vänskap?
Känns det mer konstigt när det här sammanfaller med att Ellen utvecklat en lite våldsam sida? Den senaste veckan har mamma och pappa fått en hel del nyp och drag i håret. Ont har det gjort. Lena började till och med gråta vid ett tillfälle och Ellen också då såklart. Ändå verkar hon inte förstå att hon inte får fast vi varje gång säger ifrån. Oftast skrattar hon faktiskt. Som att det inte heller räckte med mamma och pappa så fick kompisarna Tilde, snart 3 år, och Emil, nästan 8 månader, också både nyp och hårda tag i söndags. Det känns ju givetvis värre när andra också blir utsatta. Vi får höra vad de tycker på förskolan imorgon. Kanske är det helt normalt och inget fel vi gjort utan bara en del i utvecklingen.
Något kul då? Ellen babblar nästan konstant. Inte alltid begripligt, men mycket charmigt. Det är svårt att hålla sig för skratt. Det blir mest enstaka ord för napp (ma), gose (gunke), mat (meja/ma), blöja, bilar och flygplan (blija och bila). Hon benämner gärna det hon har på sig (jacka, strumpor, mössa/momma, byxor och body) och pekar gärna ut olika kroppsdelar som öga, öra, kind, näsa, huvud, fötter, ben och snippa. Och hon räknar till tre!
Det är en händelserik tid och trots en del nyp är vi ändå mycket stolta över alla våra barn, både kattbarn och människobarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar